Det började som en fest med ett riktigt bra spel från Bajens sida. Allt funkade, passningarna satt som de skulle oavsett om de kom på marken eller på höjden. Simon Helg sprang ifrån sina motståndare hur lätt som helst. Ett par tre mål mot noll i halvtid kändes rätt.
Så kom ett klantmål bakåt och självförtroendet försvann. Det har hänt förr kan man ju säga. Och efter en kvart in i andra halvlek så var vi uppgivna. Hammarby är i grunden många klasser bättre än Qviding. Men när det väl har låst sig så vet vi att Bajen lika gärna kan släppa in några mål, oavsett det egentliga klassen på motståndet.
Men så kom målet, som en befrielse. Alla skrek och andades ut. Som en räddning i sista sekund med hopp om spänning i de närmaste matcherna. Med en nervös, och lite trevande, men ändå – medgångskänsla. En ovanlig känsla på Söderstadion den senaste tiden. Men nu fanns den och nu kunde vi prata om hur det ska bli när de två närmaste bortamatcherna ger full pott och hur vi fulla av självförtroende tar emot Giffarna den 12/9. Då jäklar.
Kommentera